Kategoriarkiv: Debatt och fria tankar

Ve

mars 1973

Denna väntan är fruktansvärd. Väntan på döden för en av de godaste människorna på jorden. Min moster, som håller mig här på bilden när jag inte ens är ett år fyllda, har mycket länge varit sjuk. Nu skyndar sig min mamma ner för att förhoppningsvis komma dit i tid. Min moster är 54 år och vi väntar på ett fruktansvärt samtal. Jag vill tro på under, men jag är så arg på Gud. Jag vill tro att hon kommer att leva vidare, men jag vet att hon får det bättre i himlen där moster Jullan och hennes mamma väntar. Varför skall allt vara så här? Varför skall någon så god drabbas av så mycket hemskt i livet? Den som gör gott får gott tillbaka, heter det ju, men hon har fått stå ut med så mycket. Jag älskar min moster och vi hoppas att hon känt den kärlek som finns från hela familjen.

Smärta – vi väntar på ett telefonsamtal.

Traditionell 1:a majdemonstration

Det här blev då traditionellt till det mesta. Ett ungdomsbrandtal som första inslag, vilket faktiskt var mycket bättre än vad det brukar vara. All heder till SSUs Emma Frost som trots en del nervositet framförde budskapet bra. Därefter blev det ett evigt “vi är så bra”-tal av kommunstyrelsens ordförande Johan Persson. Att han inte säger något som ger någon substans verkade publiken strunta helt i. Slänger man bara in några positiva kommentarer om Kalmar FF så kommer applåderna flödande…

En musikgrupp vid namn Ad Astra uppträdde. De var riktigt bra på det där med politisk nyskriven sång, men det var lite väl mycket svordomar i texten. Jag kanske är gammalmodig men försöker man dra poäng genom att slänga in svordomar vid alla möjliga tillfällen så är man kanske inte så fantasifull i låtskrivandet i alla fall.

När det gamla statsrådet Sven-Erik Österberg började tala kände jag mer igen hur de flesta 1:a maj-tal brukar låta, med kommentarer om hur den borgerliga alliansregeringen förstör allt som socialdemokratin byggt upp. Det kanske är sant, men det är lite klurigare än så. Dessutom så tror jag inte på att man vinner något på att hela tiden klanka ner på motståndaren. Man bör istället föra fram sitt huvudbudskap om hur man vill ha det. Först då vinner man väljare som sedan stannar kvar i partiet för att förändra. Under detta tal tröttnade jag och gick hem med sonen. Vi missade därför Anki & Pytte samt Roger Nordin från Rix MorronZoo.

Kristen trekker

Jag pratade om mitt Star Trek-intresse i kyrkan den 10 april. Jag presenterade vad Star Trek var och vad som fascinerat mig i serierna. Det ställdes många frågor och jag visade lite av de böcker, etc, som finns i genren. Efter en dryg timmes samtal så frågade Håkan (pastorn) mig om hur vi nu skulle avrunda detta och gå över i bönestunden. Jag nämnde om att det i all slags fandom finns en kärna av hopp och förtröstan inför framtiden. I Star Trek finns denna utopi om ett bättre samhälle där pengar och girighet inte finns, där sjukdomar har utrotats och där mänskligheten är en positiv kraft i universum. Detta anknöt jag till den kristna trons hopp om en bättre värld, en gång i himlen.

[Läs mer: Star Trek Databas]

Fler afrikanska länder för adoption

Nigeria är ytterligare ett land som är möjligt att adoptera från i Afrika. Andra länder har haft Nigeria som adoptionsland i många år, men nu öppnas dörrarna även för Sverige. Andra länder som öppnat dörrarna de senaste månaderna är Madagaskar, Kenya och snart även Lesotho. Härligt att se, då många afrikanska barn är föräldralösa. Barn behöver föräldrar behöver barn.

En annan blogg nämnde en tidningsartikel som handlar om försoningsmiddagar i Sydafrika, mycket intressant. Artikeln är på engelska.

30 år och BB

En kollega fyller 30 år och visst börjar man fundera på hur det var när man var så ung. Nu är man snart 6 år äldre, och det känns också riktigt bra, faktiskt. Kollegan har lite hybris över det här med att fira födelsedag, inte att fylla år i sig utan själva firandet. Intressant – så har jag aldrig tänkt det.

Kompisar till oss har precis fått barnbesked och för de som inte vet vad det handlar om så är det om adoption. Det är det besked som Adoptionscentrum eller någon annan adoptionsorganisation lämnar per telefon till den som väntar på barn. Våra kompisar adopterade precis som vi från Sydafrika och det är deras andra barn. När vi frågar dem om de tänker skriva en resdagbok eller blogg från resan (skyddad eller oskyddad), så svarar de “varför skulle vi göra det, vad har andra med den saken att göra?”. Lite kul att höra detta. Själva tänkte vi inte alls så, och det är alltid intressant att höra andra åsikter som levereras med stark övertygelse och säkerhet.