Två små saker har berört mig på ett positivt sätt nu i helgen.
 |
| Scrabble av PublicDomainPictures |
Det första var när min halvsyster ringde. Bakgrunden är den att vi bara har pratats vid en gång i vuxen ålder, främst beroende på att vi levt väldigt skilda liv. Vi har inget emot varandra, men vi har ju heller inte så mycket gemensamt. Min halvbror (hennes bror) dog för ett drygt år sedan och hon är ansvarig för dödsboet och det var av denna anledning hon ringde. Nu pratade vi i närmare 10 minuter vilket kanske inte är så långt, men det var det längsta vi någonsin pratat. Det visade sig att ett brev som jag undertecknat kring dödsboet kommit till henne och hon tackade för detta – det är bara det att det brev jag undertecknade tappade jag bort i kyrkan för några veckor sedan och har sedan glömt att kontakta min halvsyster. Någon i kyrkan måste ha hittat det, satt frimärke på kuvertet och skickat in det.
Den personen är en god medmänniska.
 |
| Häftigt regn av Hans |
Det andra var när jag efter gudstjänsten i söndags var ute och gick med barnvagnen. Det började regna ordentligt och snart nog stod jag tillsammans med en kvinna med rullator under ett träd för att få skydd. En man dyker upp från grannhuset och ger mig ett paraply som börjat gå sönder i kanterna. Han säger att jag kan behålla det och följer sedan damen hem till sig med ett annat paraply.
Den personen är en god medmänniska.
Denna helg (och tidigare, vad gäller kuvertet) har jag alltså fått hjälp av för mig okända personer, bara för att de såg att det fanns ett behov och steg in för att fylla det behovet. Välsignelser till dem!