Läser en artikel om paret som blev bestulna på alla de pengar som de skulle ha till sin adoptionsresa till sin dotter i Nigeria. Har sett detta förr och även om jag verkligen känner för den situation som de hamnade i så kan jag inte låta bli att tänka:
Varför sätter man sig på en restaurang med 90.000 kronor i ryggsäcken, tillsammans med visum, pass och adoptionshandlingar och förlorar väskan “i ett obevakat ögonblick”? Jag förstår att de behövde ha pengarna i närheten, men jag skulle ha haft ryggsäcken på magen i så fall. Jag hade varit livrädd att förlora pengarna och alla viktiga handlingar.
Sedan gjorde Sussi Trygg ett jättebra jobb med att samla ihop dessa pengar så att familjen kunde åka ner, det säger jag inget om. Men artiklarna om händelsen har aldrig, vad jag har sett, tagit upp annat än att det var synd om paret – men de har ju faktiskt sig själva att skylla en hel del.
Men samtidigt är jag glad över att allt ordnade sig, och att det finns änglar som hjälper till när man har snubblat till i livet.