
Idag firar jag att jag har haft glädjen och förmånen att vara tillsammans med Charlotte i 7777 dagar! Med så många sjuor kan det ju inte bli annat än… Härligt!
Dessa vykort har nummer 601-… i samlingen. I skrivande stund (oktober 2015) är det 20 kort i denna del av samlingen. Endast 5 kort är inlagda här, men det kommer att kompletteras.
Min pappa, Ivar Rydén, gav ut en diktbok och jag tycker att hans förord andas så mycket av både gången tid och stark förtröstan på Herren. Pappa skulle i februari 2016 ha fyllt 100 år.
Vi har begärt offerter hos Ryds glas och Innovera var för sig, med syfte att byta ut fönster och en del fasad på vårt hus. Det här är vår sammanfattning av denna process.
I korta ordalag kan man väl säga att företagen Ryds glas och Innovera har visat att man inte kan lita på de löften som de utlovar. De lovar gång på gång att offert skall skickas och måste påminnas flera gånger för att de över huvud taget skall bry sig om att svara. Då arbetet handlar om en totalsumma på gissningsvis mellan 110.000 och 150.000 så är det inget pyttelitet arbete vi pratar om, något som annars lätt kan prioriteras bort i dessa rot-paniktider.
En favorit som gillas av hela familjen (även om store pojken gärna skrapar bort all sås, som vanligt). Vi åt den senast igår på Josefs fyraårssläktkalas, även där uppskattat. Receptet fanns med i Linas matkasse för rätt så länge sedan, men vi har gjort den flera gånger, alltid lika uppskattad.
Jag satt och tittade på gamla bilder och konstaterade att det här med gammaldags skoldag verkar ha firats i alla tider. Och nu på fredag är det äldste sonens tur att ha det på sin skola. Åh, vilka minnen som kommer från min egen tid.
Här har vi min mormor närmast kameran på andra raden. Visst ser fröken och magistern stränga ut! De hade temat “Ruskaby skola för 50 år sedan” och min mormor var då 11 eller 12 år gammal. Hon hade dagen till ära på sig sin mormors blus som även den faktiskt var 50 år gammal.
Lite annorlunda såg det ut på 1980-talet när jag var med om gammaldags skola på Månsarpskolan i Månsarp utanför Jönköping. Jag vill minnas att magistern skulle låtsas vara sträng, men vi visste nog att han bara låtsades.
Och nu, trettio år senare är det dags för min son att vara med om samma sak. Det är rätt så häftigt, när man tänker på det!