Författare: Peter

Det kanske tog år, vem räknar dagarna som går
Vilsen människa finner åter hjärtats väg.
Det finns inga ord som kan beskriva det som sker,
hur nåt hela som var trasigt, hur nåt uppstår som varit dött.

Det kanske tog år, vem räknar dagarna som går?
Längs en väg som ingenstans leder med sitt grus.
Och all denna lögn, allt detta tomma ingenting,
som förblindar och förljuger, sakta kväver hjärtats sång.

Men det är dig, det är dig jag kommer hem till.
Det är dig, Åh…

Det kanske tog år, vem räknar dagarna som går?
Men nu spirar åter våren i mitt bröst,
och bara ett hjärta som blivit funnet kan förstå,
hur ensamhetens bojor brister i den famn som kallas nåd!

Men det är dig, det är dig jag kommer hem till.
Det är dig, Åh…