Vincent och Stefan – starka individer som berörde människor

Jag såg idag Vincent and the Doctor – ett avsnitt av Doctor Who som berör mig oerhört starkt. Just denna dag fick detta avsnitt en ytterligare beröringspunkt i mitt hjärta.

Först en förklaring: Doctor Who (som är en TV-serie som funnits i mer än 50 år) handlar om en utomjording som heter The Doctor. Han far runt i sin tidsmaskin och möter underbara saker såväl som tuffa saker. Han är en förkämpe för mänskligheten och för allt som är gott och tar från tid till annan med sig en resekamrat för att liksom se världen genom henoms ögon. Just i denna säsong reser han tillsammans med Amelia “Amy” Pond.

En kortare sammanfattning av avsnittet (och ja, även slutet kommer att beröras, så ni är härmed varnade för spoilers!) kommer här:

Doktorn och Amy Pond åker till början av juni år 1890 för att möta Vincent van Gogh mitt i hans mest aktiva period, bara månader innan han tar sitt eget liv. När de är där kämpar de mot ett monster (och vinner). Vincent pendlar mycket mellan depression och stark glädje och i ett försök att ge mer mening till hans liv tar Doktorn och Amy med honom till år 2010 och Paris där de går in på ett museum med Van Goghs målningar.

Doktorn ber museets guide att förklara vad Van Gogh betyder i konsthistorien och guiden beskriver det estetiska värdet av Van Goghs verk med mycket lyriska ord. Reaktionen från Vincent lät inte vänta på sig och han drabbades mycket hårt. Guidens exakta ord:

Van Gogh is the finest painter of them all. Certainly, the most popular great painter of all time. The most beloved. His command of colour, the most magnificent. He transformed the pain of his tormented life into ecstatic beauty. Pain is easy to portray, but to use your passion and pain to portray the ecstasy and joy and magnificence of our world. No one had ever done it before. Perhaps no one ever will again. To my mind, that strange, wild man who roamed the fields of Provence was not only the world’s greatest artist, but also one of the greatest men who ever lived.

När de lämnat Vincent till sin tid igen far de åter till museet och Amy har en bild av att Vincent nu måste ha levt längre och skapat ännu fler verk. De finner att så inte är fallet. Doktorn förklarar att allas våra liv består av en hög med goda saker såväl som en hög med dåliga saker. De goda sakerna mildrar inte alltid de dåliga, men sett från andra sidan så förstör de dåliga sakerna inte alltid de goda eller gör dem oviktiga. Och det som Doktorn och Amy gjorde var att verkligen ha lagt till saker på Vincent Van Goghs hög med goda saker.

12004971_965824780127300_1044071045623023325_n[1] — Stefan Johansson vid skolans Öppet hus

Denna dag för ett år sedan gick en kollega till mig, Stefan Johansson, bort. Han tog sitt liv och i slutändan var det hans eget beslut. Detta drabbade självfallet oss som var runt omkring honom väldigt starkt, särskilt de som stod närmare honom var oerhört bedrövade. Efter att ha sett Doctor Who-avsnittet idag kände jag än mer att vi alla som fanns i Stefans närhet har kunnat bidra och har bidragit med goda saker till hans liv. Och även om det inte räckte för att han skulle kunna leva vidare så var ändå dessa goda saker något som förgyllde och förstärkte Stefans liv. Jag har de senaste dagarna hört flera hyllningar till Stefan och jag lånar Doktorns ord när jag säger (något förändrat till Stefans liv):

Han överförde smärtan från kampen i sitt liv till en extatisk skönhet i sitt arbete som lärare. Smärta är lätt att visa, men att använda sin passion och smärta för att skänka sådan glädje och engagemang till elever och personer i sin närhet – det är få som lyckas med detta. Som jag ser det var denna starka men samtidigt mycket sköra man en i raden av de största som någonsin levt.